Lördagsgodis 2019 vecka 40

Den här veckan kommer jag inte att ställa fram en vanlig lördagsgodisskål för det har jag ingen lust med. Inte alls ... Energin har legat på bottennivå och sjönk några nivåer till i dag så ni får nöja er med det ni hittar här.

Godisbit nr 1
Avklarat Notarius Publicus-besök. Jag har sagt att jag ska berätta mer om detta, har påbörjat inlägget men det är så attans snårigt och jag hänger inte riktigt med. Något som vi trodde skulle ta tio minuter har tagit lite längre, om man säger så ... Men jag hoppas att det ska vara klart nu. Jag anser det, i alla fall.

Godisbit nr 2
Kanelbullens Dag! Först hade jag små funderingar på att baka till sonens hela klass men energin försvann och jag riktade in mig på att baka till familjen i går. Blev inte heller av. När jag berättade för sonen vad vi hade hållit på med under fredagen medan han var i skolan så bad han lite försiktigt om att det kanske fanns möjlighet till bullbak under lördagen istället?
I dag alltså. Och jo, det skulle jag väl kunna finna möjlighet till. Så jag började efter frukosten plocka fram alla ingredienser, det sista var sockret. När jag öppnade burken ser jag att det kryllade med små-små-små äckelpäckel ljusbruna kryp i sockret! I sockret!!! Mjölbaggar i mjölet och andra stärkelserika produkter har jag ju varit med om och därför är jag noga med att lägga allt i påsar eller tättslutande burkar. Det brydde sig inte dessa millimeterstora krypen om.

Sedan ägnade jag väl en timma eller två svärande i köket medan jag gick igenom alla förpackningar i det skåpet. Allt eftersom jag fyllde soppåsar med infesterade förpackningar med ris, pasta, potatismjöl, mannagryn, olika mjölsorter, raggmunkar (sonen snyftar över detta), linser och allt te (Snyft! Mitt te!) så fyllde jag på inköpslistan med allt som nu behöver köpas nytt. Skåpet är i det närmaste tomt och alla burkar har diskats.

Det här skåpet brukar vara helfullt ...

Bullarna blev i alla fall goda. Och skåpet är rent. Men hu så tomt. Gillar inte. Undrar om jag kan få sonen att släpa upp de fyra soppåsarna med krypmatvaror?

Bladen är sandiga från något regn, ser jag ...

Godisbit nr 3
En söt liten blomma! På fotot ser ni den söta lilla blomman på en vandrande jude. Ja, växten heter så. Eller nej, den hette så. Handeln i Sverige har nämligen fått för sig att namnet vandrande jude kan riskera att väcka anstöt. Observera att det riskerar. Det är alltså ingen jude som har gått och gnällt på det svenska namnet.

Jag kopierar in från Språktidningen;
"Vandrande jude har fått sitt namn från Ahasverus, en skomakare i Jerusalem som ska ha nekat Jesus vila under vandringen till Golgata. Ahasverus dömdes därför till att vandra ända till domedagen. Vandrande jude sticker ut som revor – och växten kan alltså sägas vara en vandrare. Samma egenskap är inspirationskälla till det nya namnet skvallerreva. Den sprider sig nästan lika snabbt som skvaller kan färdas. På finlandssvenska kallas växten ibland just skvaller."

Jag tycker det är lite synd. De gamla namnen fick en ju att undra varför de hette så och det gör saker intressantare. Det är dessutom en växt som gärna vandrar vidare mellan innehavare då den är lätt att föröka. Den plantan jag har i dag tiggde jag jag till exempel till mig som stickling av ett engelskt par vars hus vi var och tittade på för många år sedan. Växten heter Wanderering Jew på engelska, förresten.