Spanska skolan - del 28: Säkerhet vid skolan

Nu är jag ju inte uppvuxen mitt i Stockholm och stadsmiljö utan i en av de södra förorterna. Där gick man genom skogen till skolan varje dag, ensam eller med några klasskompisar, eller tog cykeln på gång- och cykelbanan. Efter dagens slut gick man till fritids, när jag började trean fick jag nyckel hem och var då ensam hemma eller med någon kompis. Tryggt och säkert. Skolans område var inte tydligt markerat utan liksom bara övergick i skog och samhälle: på ena sidan gångvägen var det skola och på andra sidan var det inte det.

Den spanska skolan känns också trygg och säker. För mig som svensk känns det fortfarande lite konstigt att se låsta grindarna och höga murar som omgärdar skolornas områden. Jag undrar alltid om det är för att det finns en historia bakom eller för att det inte ska bli en. Hönan och ägget, ni vet.

Enligt spansk lag så ska skolor vara inhägnade (detta gäller även skolor i andra länders regi), obehöriga får inte vara på skolans område utan särskild anledning. Föräldrar räknas till de obehöriga och jag tror att detta kan vara en av orsakerna till varför man som svensk har hört eller kanske upplever att det är svårt att få insyn eller vara delaktig i den spanska skolan. I Sverige välkomnas man och uppmuntras att vara med en lektion eller en skoldag, titta hur det går till, hjälpa till, lära känna barnen i klassen, man tar av sig skorna och pratar lite med lärarna när man hämtar. I alla fall har det varit så på de skolor sonen gått på i Sverige och i Svenska skolan i Fuengirola.

Så fungerar det inte i den spanska skolan. Obehöriga får som sagt inte vara på skolans område under skoltid. Man kan däremot boka tid med läraren och då får man ringa på porttelefonen vid skolans stora grind, vänta på att den öppnas, gå till la conserjería, (det betyder rådgivningen men är som en reception), och presentera sig och varför man är där. David som jobbar där i receptionen på I.E.S. Benalmádena, kollar upp i sin dator och sedan får man vänta medan han går och hämtar läraren samt kanske barnet om det ska vara med.

Ska man hämta ut barnet under skoltid för att till exempel gå till läkaren får man skriva in sig i en loggbok (namn på elev och på sig själv, DNI/NIE och orsak) medan David hämtar eleven. Vem som helst kan dock inte hämta ut en elev utan detta har man vid la matriculación, inskrivningen, fyllt i papper om, vilka som har denna rättighet. Nyligen kom en uppdatering av Pasen så man kan även den vägen lämna tillstånd till annan. Nu är det nog inte helt blodigt allvar alla gånger, jag sneglade när en elev skrev själv i loggboken varför han gick tidigare, orsaken var sueño, sömning. Det var en av de sista dagarna på terminen innan sommaren ... Eleverna får inte själva lämna skolans område. Går de ut ändå får de inte komma tillbaka in och dessutom får de en falta.

Även om man som förälder varit där och skrivit ut barnet ska eleven sedan ha med sig en justificante att lämna till läraren för annars blir det olovlig frånvaro, ausencia injustificada. Med lappen blir den justificada. Allt är inte giltigt men till exempel läkarbesök brukar vara det, då ska man ha intyg från läkaren om besöket.

Jag baxnade i början när jag fick höra om alla dessa lappar hit och dit. Men jag klargjorde redan från början för Fröken Otilia att vi kommer aldrig att gå till vårdcentralen med sonen bara för att han är hemma för en förkylning eller liknande, något som inte behöver läkarvård. För att gå till en vårdcentral är ju också att utsätta sig för ännu mer baciller. Så hittills har det gått bra när jag på justificante bara skrivit enfermo, sjuk.  Fröken Otilia berättade också att det var inte skötsamma elever och föräldrar som oss som de ville ha koll på utan de där som kan vara borta i veckor utan giltig orsak, det finns ju en skolplikt i Spanien också. Har man många injustificada så kommer socialen till slut att kontakta föräldrarna. Det är ju bara att acceptera papperslappsituationen då. Det har ju trots allt med barnens säkerhet och utbildning att göra.

✎...

På morgonen när man kommer till skolan är det ofta totalt kaos utanför grindarna på den smala och slingriga backen. Fyra stora skolbussar ska få plats, många lämnar sina barn med bil, ungarna springer ut i gatan utan att se sig för, särskilt vid övergångsställena. Det här scenariot gäller inte bara vid sonens skola, nej så här ser det ut vid de andra spanska skolorna också som jag sett. Alla börjar samtidigt och dessutom slutar de samtidigt. För att styra upp det hela står det på mornarna ofta - inte alltid - poliser vid övergångsstället som med barska miner viftar med händerna för att visa vem som får köra och vem som får gå. Vissa poliser orkar inte vifta utan sitter kvar i bilen och håller koll på läget därifrån. Eller pillrar på mobilerna ... Det beror lite på vädret också, det är behagligare i bilen när det blåser och regnar.

På eftermiddagarna står det dock inga poliser och håller koll. Lika rörigt kan det dock vara, till och med totalstopp för folk parkerar på bussarnas plats, det dubbelparkeras och ställs i vägen.

Gammal bild från första dagarna i spanska skolan.
Bilden blev jättesuddig men det gör inget för då slapp jag ju sudda ut ansikten!
Det här var de första som kom igenom grinden., massorna hade inte satt igång än.

Barnen i sin tur står på skolgården och väntar, grinden öppnas av David i receptionen eller någon annan utsedd lärare, men ingen tar ett steg över den osynliga gränsen. Först när det ringer ut klockan 14.45 springer de som kalvar ut på ängen med sina tunga ryggsäckar på ryggen. De liksom bara väller ut från skolan! Alla de drygt 600 eleverna på en gång ...Totalt kaos läggs till röran med bilar och bussar. Barn och vuxna knatar rakt ut i gatan (Har folk ingen självbevarelsedrift?), bilar och bussar tutar och mopeder slingrar sig emellan. Av någon orsak så ska dessutom den kommunala bussen köra förbi vid denna tidpunkten. Känns som att de kanske borde göra om tidtabellen lite.

Jag står parkerad i en stor rondell och väntar in tiden, där står många föräldrar.
Den vita bilen framför mig har också parkerat, mitt i korsningen och en bra bit från kanten.
Vi andra i rondellen utgjorde varken hinder eller fara, mannen i den där vita var bara ego ...
(Smulorna vid vår vindruta är från det silvriga solskyddet vi lägger ut mot
de starka solstrålarna, det vittrar och håller på att släppa ifrån sig plastbubblor.)

När jag plockar upp sonen på eftermiddagarna så är det hej-hej när han dubbelviker sig in i bilsätet och sedan är det tyst så när som på en hel del svordomar (från mig) för jag är så koncentrerad på allt som händer runt bilen, ungar som springer eller lunkar förbi på övergångsstället, ångrar sig och går tillbaka till kompisarna och tillbaka igen ... Först när jag närmar mig akuten på Benalmádenas sjukhus som ligger alldeles intill skolan, först då andas jag ut, då brukar värsta röran vara över.
- Så. Hur har din dag varit?
- Trist ... Tröttsam, svarar tonårssonen men verkar inte så himla missnöjd ändå.
- Några läxor ...?

✎...

Det här är en serie om att börja i en spansk skola i Andalusien.
Mer vardagliga händelser finns under etikett Skolan.