En för(v)irrad mäklare

Jag ringde i måndags på ett hus att hyra men den jag pratade med kände sig så osäker på engelskan att en kollega skulle ringa upp senare mitt på dagen.

När ska jag lära mig att mitt på dagen inte är varken kl 12 eller kl 17 utan någon gång dagen efter?

Kollegan ringde alltså igår och undrade vilket objekt vi var intresserade av. Jag bör i detta läget tillägga att hennes engelska nog inte var bättre än kollegans men det brydde hon sig inte om. Det innebär att konversationen blev en salig blandning mellan engelska och spanska från oss båda två.

Jag förklarade för henne att jag sett en annons om ett fristående hus i "rustik stil" och det ville vi se närmare på. När kunde hon? Jodå, det skulle gå bra, vi skulle träffas dagen efter (dvs idag) kl 12 vid bensinstationen vid bilrondellen i Los Boliches. Hon rabblade snabbt på engelsk-spanska (eller möjligen spansk engelska) att det dessutom var två fastigheter på tomten, att den låg i Los Pacos.

När jag la på luren var jag lite förvirrad. Det stod inget om två fastigheter i annonsen... Vad det däremot stod var att det ligger några meter från havet och Los Pacos ligger ju inte vid havet... Eller?

Vi möttes idag vid utsatt tid på utsatt plats, hon körde före och drog genast iväg mot Los Pacos och bort från havet... Vi åkte längre och längre, vägarna blev mindre och mindre, grusväg på sina ställen, vi körde förbi kossor och hästar medan vi svängde oss under motorvägarna och upp på berget bakom. Vart i hela friden var vi på väg?

Den övre pilen visar vart vi åkte.
Den nedre pilen var vi borde ha åkt.

Till slut kom vi fram och nej, det var inte det stället som jag hade sett i annonsen. Hon bad så mycket om ursäkt, ringde en massa samtal... Det visade sig att det andra stället redan vara uthyrt.

Detta då? Det var ett otroligt ställe med två separata boenden, perfekt för två familjer som har hundar och hästar, hundgårdar och stall fanns redan på plats på den 5 000 m2 stora plätten. Där fanns en stor pool med tak samt en byggnad till där man utanför kunde njuta av den otroliga havs- och bergsutsikten medan man avnjöt någon av vinflaskorna som låg utmed hela ena väggen i det lilla huset som endast bestod av ett rum med bord och stolar. Flaskorna ingick i hyran. Likaså de otroliga spanska klänningarna som hängde i garderoberna i det mycket charmiga och andalusiska bostadshuset!

Vi kom fram till att det var inget för oss av så många olika anledningar men ändå var det en rolig - om än udda - utflykt. Vi har de senaste dagarna verkligen fått se mer och annat av Solkusten.

Jakten fortgår. Och nästa gång vi ringer så ska vi säkerställa att det verkligen är rätt ställe innan vi sätter oss i bilen. Fast ibland kan ju faktiskt fel ändå bli rätt...