Sotat och klart!

Jag har ju svurit och svurit över att veden varit så svårantänd, att det har rykt in, blivit värre och värre. Jag sa till Miguel, han som vi hyr av, att vi måste nog få hit en sotare, un deshollinador. Det har inte sotats under de år vi bott här och det har nog inte sotats på flera år innan dess heller.

- Vi brukar hälla salt på elden, svarade Miguel och tyckte det räckte så.
- Salt? svarade jag helt oförstående.

Ja, tydligen så ska det kunna hjälpa till att hålla skorstenen ren. Sägs det, i alla fall. Problemet var bara att man skulle hälla saltet på en ordentlig brasa. Men vi kunde ju inte elda: var luckan öppen kom all rök in i huset, var den stängd kom det inte in något syre så elden slocknade. Med våra försök blev det bara svartare och svartare inne i eldstaden.

Till slut klättrade jag upp på taket och kikade ned i skorstenen. Nej, så där ska det inte se ut. Jag hade lust att släppa ned en sten för att se om den ens damp ned inne i eldstaden.

Vi måste få hit en sotare helt enkelt. Jag frågade Miguel och Dani, hantverkaren, om de visste om någon men nej. Så jag satte mig och började leta på internet, det var inte lätt att hitta någon! Till slut hamnade jag på Milannuncios, som Blocket, och där hittade jag en sotare som skulle komma lite senare på dagen vilket han också gjorde. Han tittade på kaminen men fattade absolut ingenting av den och ville därför inte göra något.

Så här ser nämligen kaminen ut sedd från sidan, skorstenen är lite snett bakom rören som hettar upp luften (luft sugs in från rummet, hettas upp och blåses ut igen med hjälp av en fläkt) och svår att komma åt att sota underifrån. Man måste upp på taket och det tror jag inte att han ville. Så han bad om ursäkt för att han inte kunde hjälpa oss och åkte. Det kändes ju lite sådär ...

Jag satte mig och letade upp en till, han skulle komma när han avslutat ett arbete, skulle höra av sig men inget hände. Nytt letande, den här gången skickade jag ut WhatsApp-meddelanden till fem sotare på en gång, två hörde av sig ganska snabbt och en av dem var Nacho, han som vi har köpt ved av tidigare!

Så i går kväll kom Nacho hit, tittade på eländet och klättrade sedan upp på taket med viskor och förlängningspinnar. Vi satt i vardagsrummet och hörde honom arbeta med skorstenen. Men inget rasade ju ned ...?

Sedan kom det! Det måste alltså ha varit mer eller mindre tvärstopp i skorstenen.

Nacho samlade ihop allt i en soppåse och höll upp den så att jag kunde fotografera det.
 - ¡No es normal! sa Nacho och syftade på mängden i påsen och vi kunde ju bara hålla med om att det inte var normalt.

Sedan fick vi instruktioner om att tända en ordentlig brasa för att elda ur och dessutom köpa en kemisk sotare, deshollinador quimico, för att få bort det svarta som sitter fast överallt. Det är som en vedklamp som man lägger i brasan och den får avlagringarna att falla ned i flagor som antingen bränns upp eller som man sedan kan sopa ihop.

När Nacho fått sina 50 € åkte han och med spänning tände jag en brasa. Med en tändsticka! Med luckan på vid gavel kunde jag se röken stiga upp i skorstenen.

Vilken lycka och vilken lättnad!