Lördag morgon. Poolfyllningsdags! Ut med vattenslangen, ned med den i poolen, på med kran!
![]() |
| Äntligen! |
Men så klart är det inte så enkelt som att rulla ut slangen och öppna kranen. Påfyllningen måste ske under kontroll. Vi hade fått order om att fylla på ett trappsteg i taget, stänga av vattnet, låta det stå ett tag och sedan kolla att vattennivån hålls och att det inte har bildats några bubblor i linern. Finns det bubblor så innebär det att det är hål och vatten sipprar emellan.
Ett trappsteg. Två trappsteg... Här någonstans kunde sonen och Fröken Cuba inte hålla sig längre utan plaskade hej vilt medan jag var på dem som en hök.
- Nej, ni får inte ha ned några leksaker.
- Nej, ni får inte hoppa.
- Låt bli vattenslangen!
- Ni får inte röra stegen, det måste på nya skydd där.
- Rör inte bollen!
- Nej ... nej ...
Kul morsa. Men jag var så rädd för att de skulle göra något så att ett eventuellt fel skulle bli ännu värre. Fast egentligen verkade de inte bry sig om mig, de hade helkul i vattnet som nådde dem strax ovanför knäna. 22 grader i vattnet, 20 i luften. De drack sedan huttrande och blåläppade varm choklad i soffan. Nöjda.
![]() |
| Bollen som visar när det är dags att stänga av vattnet |
Men det allena fyller ju inte poolen så söndag morgon på med vattenslangen igen. Jag hade dagen innan hängt upp en boll (det var den de inte fick röra) för att jag inifrån huset skulle kunna se trappstegshöjden mot vattennivån, när det var pausdags. Tre, nästan fyra steg, dvs ca halva poolen, låg nu under vatten. I ösregnet gick jag en inspektionsrunda med paraplyet i handen. En regnrock hade varit bättre.
Och får så klart syn på ett veck i linern under vattennivån... Försökte peta lite på den uppifrån, hade ingen som helst lust att hoppa ned i det nu 19-gradiga vattnet i ösreget, 17 grader i luften. Ska det se ut så där?
Som tur var hade jag numret till poolgubben Miguel.
- Sluta fyll på, jag kommer i morgon kl 9.
Ja, vad ska man säga? Akt 19...















































