Kort...? Lågt...?

Jag satt och tittade på rubriken på ett av mina inlägg, det jag döpte till Det höga som till slut blev kort.

Egentligen en väldigt underlig titel. För något som är högt blir inte kort, det blir lågt. Det som är kort kan däremot kanske ha varit långt, inte högt.

Hög - låg
Lång - kort

Men nu handlade inlägget om gräs och man går genom det höga gräset (inte det långa gräset) och man klipper gräset kort (inte lågt).

Fast man kan trä smultron på ett långt strå... Och plantera ett lågt gräs i rabatten.

Man kan prata högt och man kan prata lågt, man kan i tonen vara kort. Men jag har aldrig hört att någon skulle vara lång i tonen. Hur låter man då, som Kristina Lugn? Eller snarare, hur är man då? Vänlig? Pratar man långsammare då? Ja, om man är vänlig mot en som inte kan språket så bra så pratar man förhoppningsvis långsammare.

Jag förstår att folk blir förvirrade och använder orden fel när de lär sig svenska. Hur jag själv låter när jag försöker prata några mer sammanhängande ord på spanska vågar jag inte ens fundera över. För skulle jag göra det så skulle jag aldrig våga öppna mun.

Oj, vad jag skulle lida då!