Skit också!
Jag dubbelkollade att jag hade kopia på allt i Tjocka pärmen och sedan åkte jag iväg, parkerade på samma avlägsna plats som dagen innan för alla turister hade redan på förmiddagen fyllt alla parkeringsplatser. Som den svenska jag är tog jag i alla fall en nummerlapp och satte mig att vänta, det var inte så många nummer som dagen innan som tur var.
Medan jag satt där så tittade jag på dem som kom ut. Samtliga hade den där padrónblanketten i handen och gick sedan till informationsdisken där det stämplades och den rosa delen lämnades tillbaka. Förut så stämplade de inne vid borden. Jag observerade också att jag var långt ifrån den enda som kom ut ifrån det där rummet med ånga pysande ur öronen. Även på de infödda.
Så blev det min tur. Denna gången fick jag sätta mig i stolen framför den andra kvinnan bakom bordet. Utan ett ord lämnade jag över min bunt, utan ett ord tog hon emot den. Hon bläddrade och bläddrade, tittade minutiöst igenom passkopia, residenciakort-kopia, hyreskontraktkopia med tillhörande kopia på tillägget. Sedan fastnade hon vid sonens svenska men spansköversatta födelsebeviskopia. Hon reste sig och gick till bordet bakom och det började bläddras. Fram och tillbaka.
Vad är det nu då?
Det bläddrades och pekades, till slut kom hon och satte sig, samlade ihop papperen och häftade ihop dem, alla utom den rosa kopian. Sedan var det knapp-knapp-knapp, siffror skrevs på bunten. Hon skrev även OK och ringade in.
Fast nu är det stämplat 09 MAR 2017 |
Till slut räckte hon över bunten samt den rosa kopian till mig och bad mig gå till informationsdisken för stämpling. Den här gången bet jag ihop, jag sa inget om att en likadan stämpel stod på bordet 15 cm från hennes hand.
Spanjorerna fullkomligt älskar sina stämplar! Damerna vid informationsdisken har kanske bett om äran att få stämpla ett tag.
Inlämnat, stämplat och klart! Bara att hämta ut de riktiga papperen sedan en vecka efter.
I dag ringde det på telefon, det var från kommunhuset.
- Vi saknar födelsebevis på er son, vill ni vara snälla och lämna in det, sa mannen.
- Men jag har ju gjort det!
- Nej, vi har fått kopior på pass, residencia, kontraktet och Extracto del Registro Civil de población.
- Det sista är ju det du frågar efter.
- Nej, det där är personbevis, jag behöver födelsebevis, där det står vilka som är sonens föräldrar.
- Jamen det står ju på det papperet!
- Nej.
- Jo! På första sidan är det sonens uppgifter, på sidan två är det Madre och alla uppgifter på mig, på sidan tre är det Padre, sista sidan är från översättaren.
- Vänta lite, säger han och jag hör honom prata med någon annan.
- OK, säger han när han kommer tillbaka till telefon, vi accepterar detta för denna gången men jag rekommenderar er att skaffa ett födelsebevis på er son, det behövs så länge han är minderårig.
- Det är ju det ni har fått, det finns ju inget annat!
- Jo då, prata med Tributaría.
Med ånga pysande ur öron och näsborrar kollade jag på Skatteverkets hemsida. Nej, det finns inget annat. Tributaria, Spanska Skatteverket tror jag inte utfärdar ett födelsebevis på sonen som ju är född i Sverige. Lite sökande på internet visade att det är inte bara vi som har problem med detta. Myndigheter i andra länder efterfrågar dokument som svenska Skatteverket inte utfärdar. Informationen finns där men de kallar det helt enkelt för något annat.
Den byråkratiska himlen.
Nästa vecka ska jag kunna ta mig tillbaka till kommunhuset i pueblon för att hämta de stämplade och färdiga padrónpapperen. Jag kan även hämta ut dem vid Casa de la Cultura i Arroyo de la Miel, det sa han till mig i telefon. Lutar starkt åt det senare.
Här är hela texten från tidningen SUR in inglés från förra veckan. Det har nämligen kommit ut listor med utlänningar som måste förnya sina padrón eller gå miste om rabatter mm. |