Från vitt-gult till gult?

Så här stod sonen då i mitten av november efter att ha klarat av sin första spanska gradering i judo, från helvitt bälte till att halva är gult.

I går var det dags igen, vårens gradering. Till skillnad från förra gången så var han nu jättenervös.
- Det är lugnt! sa jag. Du blir ju bara kallad till graderingen om sensei tror att du klarar det och de är ju snälla, du har i stort sett redan ditt nya bälte.

Det var vad jag trodde.

Kom på att jag tror inte att jag har berättat det men klasskompisarna Herr Higuerón och Herr Málaga har slutat med judo. Fröken Málaga går i den yngre gruppen så sonen går själv i gruppen med spanska tonåringar och vuxna. Det tycker jag är starkt gjort! Duktig kille!

Fröken Málaga skulle också graderas, även hon var väldigt nervös. Fru Málaga berättade nämligen medan vi satt där på läktaren och väntade att sensei sagt i hennes grupp att de kommer vara hårdare från och med denna bältesgraden och uppåt. Klarar man inte teknikerna så får man helt enkelt inget nytt bälte.

Oj! Det visste inte jag och sonen var lyckligt ovetande om detta nere på mattorna. Fast rent krasst, om han inte klarade det så får han skylla sig själv för han har inte övat något hemma. Har jag tjatat om att öva? Japp, det ingår ju i mammarollen.

Det tog en stund för alla att visa upp sina färdigheter. Det är visserligen intressant att se de andra graderas, särskilt de med högre kunskaper men emellanåt satt jag och tittade i taket. Undrar vem som har plockat ihop det där plockepinnet ...?

Men sedan stod de där, uppradade. Vissa hade fått nya bälten runt magen, en hel del hade det inte. De bockade för publiken, de bockade för svartbältarna som hållit i graderingen. Sedan fick vi resa oss och med träsmak i rumporna tåga ut och möta våra judokar, judoutövarna. (Varför säger man träsmak när det var plast- och betongbänkar, förresten?). Det var många glada ansikten bland dem. Det var även väldigt ledsna ansikten, Fröken Málaga tyvärr i den senare kategorin. Hon får en ny chans om två veckor, som tur är.

Men hur gick det för sonen då? Klarade han sig?

Klart han gjorde! Vår duktige kille! Han var så glad och sken i kapp med solen och sitt nya fina solgula bälte!

Det är en gul dressing där på tomaten som är så himla god!
Den smakar lite citron samt troligen äggula.
Undrar hur den är gjord? Någon som vet?

Det firade vi med att åka och äta lunch. En Sandwich Huevos, en äggmacka med ost och bacon. Sonen tryckte i sig en egen samt en jordgubbsmilkshake medan mannen min och jag delade på en sandwich. Det var tillräckligt.

En härlig söndag tillika Fars Dag i Spanien! Grattis i efterskott, pappis!