fredag 23 november 2018

Recept som recept?

Jag har kommit på en sak: att följa recept är banne mig inte enkelt! Det finns två "problemkällor" till detta påståendet:

Jag själv. Jag är hopplös på att följa recept av flera orsaker:
  • Det är alltid något som jag eller - det än mer troliga - de andra två i familjen inte gillar.
  • Det är alltid något jag inte har hemma.
  • Det borde gå lika bra med något annat.
  • Jag gillar att experimentera, det kan liksom alltid bli bättre! (Jo, det kan ju bli sämre också men inte i mitt huvud.)
Måttangivelser. Hur mycket är vad egentligen?
  • En potatis? Pratar vi den lilla färskpotatisen eller i bakpotatisstorlek?
  • En burk med krossade eller passerade tomater? Det finns stora burkar, mindre burkar, tetror.
  • Saften av en citron? Citroner kan vara stora och de kan vara små, de kan vara saftiga och de kan vara snustorra.
  • Produkter som är torra kan packas hårt och då blir det för mycket om man tar en deciliter. Fick ned ett halvkilo till i mjölburken genom att bara packa det hårdare. Tar man en skopa då blir det ju alldeles för mycket.
Jag kan konstatera att jag kommer nog aldrig att ändra mitt beteende. Jag tycker det är kul att prova på något nytt, att lösa situationer som uppstår. Oftast blir det faktiskt helt OK och ätbart, emellanåt supergott. Visst händer det väl också att det inte blir så där supermumsigt. Någon gång i livet har det väl till och med varit oätbart. Smällar man får ta, anser jag. Familjen är inte riktigt lika medhållande.

Är det en gigantisk paprika eller ett vaktelägg?

Men måttangivelserna, där borde receptmakarna och de som publicerar dem skärpa sig. Det finns något som heter våg. Använd den! Och det finns även ett väl etablerat måttsystem med skedar och skopor i olika storlekar.
  • Skriv 8 potatisar om ni vill men inom parentes gärna en vikt. Det måste inte vara exakt men så man vet om det är mer åt 500 g eller ett kilo.
  • Hur mycket innehåller förpackningen? Skriv 1 burk (500 g) krossade tomater. Se så enkelt!
  • Skriv gärna saft av en citron, men också att det är ca 3 msk (eller vad det nu kan motsvaras av). 
  • Skriv gärna mjölmängden i gram samt i deciliter, det blir inte många tecken fler.
Jag vet att det finns "standardmått" och excellenta listor på vad saker väger men då är det ju ett moment till man ska gå igenom för att verifiera. När det kommer till vetemjöl har jag dock lärt mig att 1 deciliter väger drygt 60 g, väger det alltid numer och det innebär att det blir nästan alltid bra.

Nu har jag ju inte den minsta lilla förhoppningen om att de svenska receptmakarna ska läsa detta och hörsamma min önskan, spanjorerna är redan vana våg-användare precis som serberna. Men det är alltid skönt att få skriva av sig lite frustration, kanske är det till och med någon som läser och känner att "Skönt, jag är inte ensam!". Nu ska jag kolla igenom mina recept så att jag inte sitter här och kastar sten ...

Undrar om jag ska ta och baka lite frallor senare. Funderar även på om jag ska göra en fisksoppa till middag, det var fasligt länge sedan! Fast får de övriga två nys om det så blir det nog något annat ...

19 kommentarer:

  1. Bra synpunkter, men jag tror som du: tyvärr är det väl inte så många kokboksförfattare som lyssnar. Vi fortsätter som hittills, eller hur? Tar något i stället för något annat, och pytsar i lite lagom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väl så. Tyvärr. Vikten genom åren ändrar sig ju inte så mycket men förpackningar gör det. Prova läs gamla recept. Rätt svårt emellanåt.

      Kanske skulle börja kommenteringsbomba matbloggare och receptmakare, länka hit!!!

      Radera
  2. Vad gäller recept har jag under åren i Asien lärt mig att det inte finns några exaktheter. Man smakar sig helt enkelt fram och använder egentligen inga direkta recept. Men lär sig av de "sina" och kör på det. Så när jag lagar asiatisk mat så är det detta som gäller.Ett grundrecept har jag skrivit ner till många rätter men sedan varierar det. Gör oftast numer så även när det gäller recept hemma. Smakar och testar. Men om jag använder recept så tycker jag som du att det vore bra med vikt i stället. Känns som om man mer och mer även i Sverige går över till att smaka sig fram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, när man lagar mat är det sällan exaktheter. Men har man ingen erfarenhet av t ex det asiatiska köket så är det långt svårare att byta ut eller ändra mängd. Det gör man andra gången. :D

      Radera
    2. Visst är det så. Och vill man testa något för första gången så är det ju bra om resultatet blir lyckat och att ett recept fungerar. Absolut!

      Radera
  3. När det kommer till matrecept ser jag ritningarna mer som ledtrådar. Exempelvis trollas "morötter" oftast bort snabbt som sjutton. Här får man ju inte lika lätt tag i saker och ting heller, mycket beror i och för sig på språkförvirring (min, alltså) även om just mat är dom glosor jag koncentrerade mig som mest på inledningsvis. Det handlar om prioritering... ;-)

    När det kommer till bakning måste jag följa ett recept minutiöst. Till punkt och pricka. Men det ser jag inte som nåt stort problem eftersom jag har gett upp det där med bakning för länge sen. :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, jag kör också på det och höftar rätt bra. Men precis som du säger så är det mer känsligt vid bakning, framför allt när det gäller recept med bakpulver, tycker jag. Där följer jag receptet ganska noga. Men det är klart att det kan slinka ned något lite ändring där med.

      Radera
  4. Här häpnar jag en aning - igen alltså. Har aldrig haft en köksvåg och har heller aldrig bakat något. Har inte ens tänkt tanken på vikt måste jag säga.
    Då jag har de flesta kokböcker av Jamie Oliver var jag ju tvungen att kolla nu hur hans recept är skrivna. Som sagt jag har aldrig förut tänkt på viktangivelser. Han anger vikten ibland och specificerar alltid om han menar stora, medelstora eller små potatisar med mera.

    Min mamma har nog aldrig lagat mat efter recept. Allt satt i hennes huvud. Å hon hade en köksväg om jag minns rätt;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mammor gjorde så: tog LAGOM. Minns hur jag kunde ringa och fråga om någon maträtt och hur jag oftast fick just det till svar: du tar så att det känns LAGOM ... nu gör jag själv det, ofta!

      Radera
    2. Jag lagar också mat efter huvudet men har faktiskt försökt att skriva ned en hel del för jag tänker att sonen en dag kanske vill ha.

      Mer och mer går man nog över i Sverige också till att väga, det går mycket fortare och blir mer lika.

      Radera
    3. Lagom. Vilket värdelöst svar för en som inte vet, som står där med mjölpåsen i handen och inte vet när det är tillräckligt. (Förlåt, men det är ju sant, eller hur!?)

      Jag höftar ju också men jag vill att det i recepten ska stå en grund, något att utgå ifrån. Sedan är det så klart svårt för grönsaker har olika styrka och smak, kan slå igenom helt eller inte märkas av. Men vissa saker väger jag alltid. Som t ex mannagrynsgröt: till oss tre brukar det bli lagom med 700 g mjölk (ställer kastrullen på vågen) och 100 g mannagryn samt lite salt. Himla smidigt, slipper stå och tappa räkningen, veta om jag måttat fem eller sex deciliter hittills.

      Radera
  5. Jag har också svårt för att följa recept, men däremot ger recept mig idéer som är bra, bara ändra lite här och där efter eget tycke och oftast blir det bra.
    Nu skiner sol på oss och i eftermiddag ska jag till Svenska kyrkans julmarknad i Fuengirola.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis men då krävs det att man har en grund att stå på, erfarenhet. Jag skulle inte kunna göra det med asiatisk mat, till exempel. Har inte så stor erfarenhet av det.

      Ja, nu måste jag springa ut och hänga upp tvätt! Solen skiner efter en veckas regn!

      Radera
  6. Ja 8 potatisar kan ju variera lite om man säger så... Jag tillhör nog de där som gör allt "lite på ett hum" även om jag försöker följa recept om jag ska göra något nytt och då är det ju önskvärt att det är ett recept man kan förstå.

    SvaraRadera
  7. Känner igen mig :D Skönt att du lyfter "problematiken" ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid trevligt att veta att man inte är ensam!

      Radera
  8. Då är vi två som inte kan följa ett recept till fullt och pricka.
    Jag drar ifrån och lägger till från receptet. Jag har en väninna som följer receptet till fullo. Förra nyårsafton så preparerade vi menyn dagen innan och samma dag som menyn skulle tillagas. 2 dagar....
    Till fullt och pricka...
    Jag höll på att bli galen🤔🤨🙄
    Inte ens en tillstymmelse till borttag eller tillägg.
    Inte ens min egna garnering....då tar man receptet verkligen bokstavligt på allvar.
    Sådan är ju inte jag. Jag vill gärna sätta min egna speciella prägel på min maträtt. Nu ska man inte vara för många kockar i ett litet kök för då blir det bara soppa av det. Bra inlägg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jisses! Som att receptet alltid har rätt?! Jag hade också blivit hysterisk!

      Jag är ju en riktig kan bäst själv-människa, vill inte ha hjälp. Pappa är precis likadan så jag har väl dunsat direkt ned från hans träd. Men faktum är att vi lagar bra mat tillsammans och utan tjafs, det har jag märkt när de har bott hos oss. Bara varje kock koncentrerar sig på sin del av kockeriet så funkar det bättre.

      Men att inte få ha frihet vid upplägg och garnering ens! Seriöst?!

      Radera