Ett besök till labbet - eller två

Jag kom på i början av sommaren att det var länge sedan jag varit på gynkontroll eller tagit cellprover så det var dags att ta tag i den biten. I Spanien har man som jag förstår det tre alternativ:

1. Man går till en privat gynekolog (och betalar för det).
2. Man har en privat sjukförsäkring (och betalar för den) och går till den gynekolog som är ansluten till den.
3. Man går till vanliga vårdcentralen (om man är ansluten till sjukförsäkringssystemet).

Jag bokade in ett möte med min husläkare, det är där man börjar om man väljer alternativ 3. Han skickade ut mig till receptionen med en remiss för provtagning av blod och urin. Till min förvåning fick jag tid för detta nästan två veckor senare. OK, jaha, ja jag är ju inte sjuk eller så. I handen fick jag en burk och ett provrör. Helmysko! Det brukar ju bara vara en burk ...

- Tvätta dig ren med tvål och vatten, "peepee" i burken, sätt på locket, ta bort etiketten och kör sedan ned röret i hålet i locket så sugs urinen upp i röret. Tag med röret, kasta det andra, sa kvinnan som satt där bakom disken.

När dagen kom gjorde jag enligt konstens alla regler och åkte på utsatt tid till labbet på vårdcentralen. Där var det som på löpande band, nästan. En kvinna satt och ropade upp, tog emot provröret och skickade mig sedan till en stol där en annan tog blodproven.
- När är det klart?
- Om tio dagar.

Inte hörde jag något ifrån dem efter tio dagar och vi åkte till Serbien. På en gång när vi kom hem så bokade jag ett nytt möte med husläkaren på måndagen.
- Ja, blodvärdena ser bra ut, de ser ut som de ska för din ålder. Däremot så har du för mycket bakterier i urinen. Det kan vara urinvägsinfektion eller fel på provet så det är bäst att du gör om det.

Jaha, så jag har eventuellt gått runt med urinvägsinfektion i över en månad ...? Lite har jag känt (när jag tänker efter lite närmare) men inte så som det "brukar" med springande hela tiden, sveda, tryck och blod i urinen (hade en period i livet när det hela tiden var så, höll på att bli galen!).

Han skickade ut mig till receptionen med en ny remiss till labbet, på den hade han med tjock svart penna skrivit Urgente, mañana, alltså att det var bråttom och provtid dagen efter. Så jag fick en tid och den här gången fick jag två rör - varav en med något pulver i - till burken. Jaha?

Dagen efter, tisdagen alltså, gjorde jag om hela processen, åkte till labbet och lämnade in. Den inte så vidare värst trevliga kvinnan tittade på papperet en extra gång.
- Du är här på fel dag, du ska komma på torsdag.
- Va? säger jag förvirrat och tittar på papperet och ser att kvinnan har rätt. Kan ni inte ta rören ändå, när jag ändå har dem, är här?
- Nej.

Tvärnej, inte öppet för diskussion, bara gå och hämta nya rör i receptionen. Kvinnan där var trevligare, verkade ha varit med om det förut, skrattade bara åt det lite och gav mig ny burk och nya rör.

Två dagar senare, "the same procedure" och svar om tio dagar. Vad jag inte visste första gången men vad jag nu vet är att man ska boka in ett nytt möte med sin husläkare för att får reda på provsvaren. Vid det mötet skrev han ut ett recept på någon antibiotika eftersom jag mycket riktigt hade urinvägsinfektion.
- Och så ska du lämna ett nytt urinprov några dagar efter avslutad kur för att kolla att det är bra. Gå till receptionen för tidsbokning.

Så till receptionen för burk och rör och därefter apoteket för antibiotika (kostnad ca 2 €) och detta var ytterligare en nyhet för mig: det var två påsar med pulver i. Innehållet i en påse hälls i ett glas vatten och sedan dricker man det, nästa påse dagen efter. Det var allt. Det var till och med nästan gott, fullt med socker! Supernyttigt! Det hade ju citronsmak!

Ja, och så tillbaka till labbet, lämna rören, vänta tio dagar och boka tid hos husläkaren igen.

Nu var det annat som kom emellan så det gick lite mer än tio dagar. Men i dag har jag i alla fall fått tummen upp, ingen urinvägsinfektion finns kvar.

Så på två månader har jag varit hos läkaren fyra gånger och till labbet lika många (om jag har räknat rätt). Och så cellprovtagningen. Det är inte dåligt pinkat, det! Måste göra mammografi också. Kvinnan vid cellprovtagningen gav mig en liten lapp med ett telefonnummer.
- Ring det här numret och säg att du ska ha en undersökning. Men du måste nog insistera lite, du har rätt till en.

Det där, det tar jag sedan ... Orkar inte mer just nu.

Mannen min är lite trött på det hela för han har följt med varje gång, det kan nämligen vara svårt att hitta plats att parkera bilen så ibland har han bara fått släppa av mig och vänta någonstans. Men det börjar bli lättare nu när inte turisterna parkerar vid vårdcentralens parkering när de ska ned till stranden och bada.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allt detta. Det är ju bra att de följer upp efter avslutad kur men att jag gått med detta så länge - sedan minst maj, troligen - är kanske inte så väldans bra. Och dessa tider till labb?! Jag är van vid att man går från läkaren, direkt till labb och sedan tillbaka till läkaren, möjligen dagen efter.

Det är inte lätt att veta hur rutinerna är! Men man lär sig väl ...