onsdag 11 september 2019

Ett besök till labbet - eller två

Jag kom på i början av sommaren att det var länge sedan jag varit på gynkontroll eller tagit cellprover så det var dags att ta tag i den biten. I Spanien har man som jag förstår det tre alternativ:
  1. Man går till en privat gynekolog (och betalar för det).
  2. Man har en privat sjukförsäkring (och betalar för den) och går till den gynekolog som är ansluten till den.
  3. Man går till vanliga vårdcentralen (om man är ansluten till sjukförsäkringssystemet).
Jag bokade in ett möte med min husläkare, det är där man börjar om man väljer alternativ 3. Han skickade ut mig till receptionen med en remiss för provtagning av blod och urin. Till min förvåning fick jag tid för detta nästan två veckor senare. OK, jaha, ja jag är ju inte sjuk eller så. I handen fick jag en burk och ett provrör. Helmysko! Det brukar ju bara vara en burk ...


- Tvätta dig ren med tvål och vatten, "peepee" i burken, sätt på locket, ta bort etiketten och kör sedan ned röret i hålet i locket så sugs urinen upp i röret. Tag med röret, kasta det andra, sa kvinnan som satt där bakom disken.

När dagen kom gjorde jag enligt konstens alla regler och åkte på utsatt tid till labbet på vårdcentralen. Där var det som på löpande band, nästan. En kvinna satt och ropade upp, tog emot provröret och skickade mig sedan till en stol där en annan tog blodproven.
- När är det klart?
- Om tio dagar.

Inte hörde jag något ifrån dem efter tio dagar och vi åkte till Serbien. På en gång när vi kom hem så bokade jag ett nytt möte med husläkaren på måndagen.
- Ja, blodvärdena ser bra ut, de ser ut som de ska för din ålder. Däremot så har du för mycket bakterier i urinen. Det kan vara urinvägsinfektion eller fel på provet så det är bäst att du gör om det.

Jaha, så jag har eventuellt gått runt med urinvägsinfektion i över en månad ...? Lite har jag känt (när jag tänker efter lite närmare) men inte så som det "brukar" med springande hela tiden, sveda, tryck och blod i urinen (hade en period i livet när det hela tiden var så, höll på att bli galen!).

Han skickade ut mig till receptionen med en ny remiss till labbet, på den hade han med tjock svart penna skrivit Urgente, mañana, alltså att det var bråttom och provtid dagen efter. Så jag fick en tid och den här gången fick jag två rör - varav en med något pulver i - till burken. Jaha?

Dagen efter, tisdagen alltså, gjorde jag om hela processen, åkte till labbet och lämnade in. Den inte så vidare värst trevliga kvinnan tittade på papperet en extra gång.
- Du är här på fel dag, du ska komma på torsdag.
- Va? säger jag förvirrat och tittar på papperet och ser att kvinnan har rätt. Kan ni inte ta rören ändå, när jag ändå har dem, är här?
- Nej.

Tvärnej, inte öppet för diskussion, bara gå och hämta nya rör i receptionen. Kvinnan där var trevligare, verkade ha varit med om det förut, skrattade bara åt det lite och gav mig ny burk och nya rör.

Två dagar senare, "the same procedure" och svar om tio dagar. Vad jag inte visste första gången men vad jag nu vet är att man ska boka in ett nytt möte med sin husläkare för att får reda på provsvaren. Vid det mötet skrev han ut ett recept på någon antibiotika eftersom jag mycket riktigt hade urinvägsinfektion.
- Och så ska du lämna ett nytt urinprov några dagar efter avslutad kur för att kolla att det är bra. Gå till receptionen för tidsbokning.


Så till receptionen för burk och rör och därefter apoteket för antibiotika (kostnad ca 2 €) och detta var ytterligare en nyhet för mig: det var två påsar med pulver i. Innehållet i en påse hälls i ett glas vatten och sedan dricker man det, nästa påse dagen efter. Det var allt. Det var till och med nästan gott, fullt med socker! Supernyttigt! Det hade ju citronsmak!

Ja, och så tillbaka till labbet, lämna rören, vänta tio dagar och boka tid hos husläkaren igen.

Nu var det annat som kom emellan så det gick lite mer än tio dagar. Men i dag har jag i alla fall fått tummen upp, ingen urinvägsinfektion finns kvar.

Så på två månader har jag varit hos läkaren fyra gånger och till labbet lika många (om jag har räknat rätt). Och så cellprovtagningen. Det är inte dåligt pinkat, det! Måste göra mammografi också. Kvinnan vid cellprovtagningen gav mig en liten lapp med ett telefonnummer.
- Ring det här numret och säg att du ska ha en undersökning. Men du måste nog insistera lite, du har rätt till en.

Det där, det tar jag sedan ... Orkar inte mer just nu.

Mannen min är lite trött på det hela för han har följt med varje gång, det kan nämligen vara svårt att hitta plats att parkera bilen så ibland har han bara fått släppa av mig och vänta någonstans. Men det börjar bli lättare nu när inte turisterna parkerar vid vårdcentralens parkering när de ska ned till stranden och bada.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allt detta. Det är ju bra att de följer upp efter avslutad kur men att jag gått med detta så länge - sedan minst maj, troligen - är kanske inte så väldans bra. Och dessa tider till labb?! Jag är van vid att man går från läkaren, direkt till labb och sedan tillbaka till läkaren, möjligen dagen efter.

Det är inte lätt att veta hur rutinerna är! Men man lär sig väl ...

16 kommentarer:

  1. Din vårdcentral verkar inte lira i samma division som Amas Quirón kan jag tycka. Att gå med en urinvägsinfektion så länge är såklart inte bra, men väldigt konstigt att du inte hade några "riktiga" besvär. Har haft UVI bara två gånger, men då hade jag samma symptom som du var van vid. Väldigt konstigt att du nästan inte märkte något.

    Å det är väl självklart att en vårdcentral måste följa upp om antibiotikan har gjort sitt, vilket den ju tack och lov har gjort.

    Precis som du är jag van att gå till min (snygga) husläkare, gå till labbet några rum bort, ta prover och få svar ofta en kvart senare, ibland (beroende på test) dagen efter. Ja, alla klagar över svensk sjukvård, men vi är ändå bortskämda - kanske.
    MEN efter att jag följt Ama och hennes sjukhusvistelser hade jag nästan ändrat uppfattning, men nu gör jag en helomvändning igen;-)

    Huvudsaken är att UVIn är borta nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tror nog aldrig att det statliga kommer upp i samma nivå som de privata här i Spanien. Men vi har ju hittills varit nöjda för det har varit ett besök och sedan avklarat. Nu blev det några fler, det var ju inte bara UVI:n. Det största problemet är egentligen att man inte vet hur saker går till och de tror att man gör det.

      Jag har haft liiiite känningar men då har jag druckit mer vatten och så har det gått över.

      Radera
  2. Skönt att du har blivit av med infektionen, bra så! Men jag som "bara" har drabbats av ett par UVI-n efter att ha haft kateter efter operationerna förra året (verkar vara vanlig förekommande vad jag har hört i efterhand) förstår inte att man kan ha det utan att riktigt veta? Det gör ju skitont att kissa!

    Jag har i alla fall fått jättebra hjälp, både från apoteken och från sjukhuset. Men den snabba sjukhushjälpen kanske beror på att jag har försäkring och därför är hänvisad till ett privatsjukhus?

    Mammografi... Borde, men orkar inte mer! Är så glad att slippa alla sjukhusbesök just nu, så jag blundar... Dumt, men befriande på samma gång.

    På "vårt" sjukhus finns det gott om parkeringar, men Anders följer ändå med. Han är snäll han, men å andra sidan använder jag mitt (konverterade) körkort enbart som leg :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, det kan göra helvetiskt ont! Minns när jag satt på toa och grät för det gjorde så ont. Hade nyss flyttat hemifrån, pappa kom och hämtade hem mig igen.

      Men jag har också haft så det bara har tryckt, ingen sveda. Gick till läkaren (i Sverige) men han klappade mig på axeln och sa "lilla gumman, du har mensvärk." och skickade hem mig igen. En vecka senare gick det upp i njurarna ...

      Och ibland kan jag ha "känningar", bara lite lite sveda som fort går över. Typiskt på sommaren. Då brukar jag se till att jag dricker mer, sköljer rent.

      Mannen min brukar alltid fråga om jag vill att han ska följa med. Jag klarar det normalt själv men just det där med parkeringen och snurra runt och bli stressad för man har en tid att passa. Det gillar jag inte.

      Radera
  3. Bra att det verkar bra nu då ... har aldrig haft såna problem, så jag har inget att jämföra med.
    Mammografi har jag däremot gjort många gånger - tur man får kallelse, för annars skulle jag nog inte göra det ... och nu börjar jag bli så gammal att snart är det nog slut med det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var glad för att du inte har den "läggningen", inte kul med urinvägsinfektion.

      Jag har faktiskt bara gjort mammografi en gång, fick kallelse när vi hade flyttat också. Jag gjorde cellprovtagning i Spanien under andra året vi bodde här och då kollade barnmorskan även brösten när man ändå låg där i stolen.

      Radera
  4. Så jobbigt med urinvägsinfektioner, vet inte hur många jag haft genom åren.
    Allt är inte lätt i Spanien, men snart kanske jag är på gång dit!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade flera i 20-årsåldern och det är tydligen en klassiker. Sedan har jag haft någon enstaka här och där under åren. Ingen höjdare.

      Vad roligt att du kanske är på gång hit!

      Radera
  5. Man måste vara stark för att orka vara sjuk ... det påståendet är sant! Tur att du inte var riktigt allvarligt sjuk ändå. Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Det stämmer tyvärr ofta alltför bra.

      Tack, nu är jag nog OK igen och med en massa erfarenheter rikare.

      Radera
  6. Jag har gjort både mammografi och tagit cellprov=) Jag har fått bra hjälp pp vårt privatsjukhus men visst är det mycket springande från att ta prover både innan ochcefterbesök. Många gånger går det lång tid till nästa besök när vi är iväg. Nu får du även beställa en tid till mammografi. De gjorde både ultraljud och tog röntgen på mig=)
    Skönt att du har blivit av med UVI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en del springande verkar det vara. Ska ta det där med mammografi men inte just nu. Sen.

      Radera
  7. Jag hade, om jag bott permanent, precis som Ama, sett till att ha en privat sjukförsäkring. I alla fall vet jag att det i Torrevieja är så smidigare med en sådan. Men skönt att du nu blivit av med det onda även om det krävde en del både fysiskt och psykiskt.
    Vi har ju testat även den kommunala vårdcentralen i Torrevieja och det har fungerat bra med EU kortet. Men skulle jag bo permanent fick det bli en privat sjukförsäkring. Hoppas och önskar nu att du blir/är bra och får mammografin inom en snar framtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det har ju funkat rätt ok med den allmänna, det är ju bara det att man måste kunna rutinerna. Jag vet de här som har privata försäkringar och överväger gå över till allmän, de tycker inte att de fått bättre vård.

      Bäst är det så klart att hålla sig borta från sjukhus! 😜

      Radera
  8. Det statliga lirar aldrig i samma liga som det privata när man kommer ut i världen. Här? Inte så mycket privat jämföra med ... vilket kanske är tur ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, vissa saker vill man inte själv kunna jämföra!

      Radera