Serbien 2019 - Huset

Vår tanke var att sova första och sista natten hos mannen mins moster då hon bor relativt nära flygplatsen i Belgrad. De andra nätterna tänkte vi bo i svärmors hus utanför den serbiska huvudstaden.

Nu blev det inte så.

Det var så mycket byråkratiskt trassel med arvet så jag tänker inte ens gå in på det. Men att ha mosters lägenhet som utgångspunkt blev mer praktiskt än att sitta och köra de 45 minuterna ut till huset, kanske riskera fastna i köer. Ibland var det snabba byråkratiska ryck som gällde och ja, då blev det så. Dessutom fanns inte internet eller telefon där så vi kom fram till att det var inte praktiskt genomförbart hur mycket vi än ville.

Men två gånger var vi ute vid huset. Det kändes tungt. Det är tre år sedan vi var där senast. Inne i huset var det sig likt förutom att svärmor låtit installera ännu en värmekamin som komplement till pelletsbrännaren. Men ute i trädgården var det mer förändringar gjorda då hon hade låtit gjuta en ny trappa, planterat mängder med fruktträd och lavendelbuskar och andra plantor som tagit sig så fint. Om något år finns här mängder med björnbär, aprikoser. äpplen och annat gott, frukt hon aldrig hann få njuta av.

En liten fontän hade hon också! Moster sa att förra sommaren hade svärmor massor med blommor kring den och det var så vackert. Nu stod den nästan lite "naken", inga blommor och inget porlande vatten.

Men vi var inte bara där för att njuta av idyllen på landet där det enda som hörs är rovfåglarnas skri samt någon enstaka traktors framfart på vägen. Nej, huset måste gås igenom framför allt vad gäller kläder och skor. Arbetet att gå igenom detta föll på mig och moster och det var bara att hyska upp kjolarna och hålla upp sopsäckarna. Det var nu som jag verkligen fick något bekräftat för mig: svärmor älskade att shoppa kläder, skor och väskor.

Men titta så söta!
Och i perfekt storlek för mig och mina hallux valgus-fötter!
Vågar jag skriva att det var 8 par skor i olika modeller som följde med hem ...?

Sakerna i källaren - där merparten var snyggt och prydligt upphängt eller vikt - kunde vi konstatera att mycket var sorgligt nog bara att slänga eftersom det var så fuktigt där och en hel del var mögligt. Det gjorde ju på ett sätt arbetet lättare för mig. Jag har ju så svårt för att slänga saker! Lägg då till att svärmor har mycket roliga och udda kläder, väldigt speciella och jag vet inte hur mycket från Olars Ulla hon hade! Svärmor var någon centimeter kortare än mig men fylligare så vissa saker var lite stora fast det mesta passar mig storleksmässigt. Svärmor avskydde nämligen att prova kläder i butiken utan höll upp dem mot sig och sa "det här blir bra". Jag fick mycket oanvända kläder den vägen ...! Att vi har samma skostorlek gör det ju inte heller enklare. Men jag kunde ju inte ta med mig hur mycket som helst heller så jag var duktig, en resväska extra blev det bara. Och då har jag verkligen valt ut kläder och skor som jag tror mig kommer använda.

Resten av kläderna kommer moster att lägga i säckar som sedan hämtas upp. Hon har hittat en förening där före detta missbrukare arbetar med att ta hand om saker, de rengör och lagar innan de sedan säljer. Så det kommer till nytta och det känns bra.

Vad som inte känns bra är att han den där gubben som hjälpt svärmor en hel del under åren hon har bott i huset har tyckt sig berättigad till att bo där efter hennes bortgång samtidigt som han i lugn och ro har gått igenom huset för att ta med sig vad han fann lämpligt. Det är så klart svårt att avgöra vad men kaffebryggaren saknas, all den nyinköpta veden till braskaminen är borta (hon hann elda i den en gång) samt annat som vi undrar över. En del smycken bland annat ...  Han vägrade ju lämna ifrån sig nycklarna han hade så till slut fick moster byta ut låsen. Det hela känns mycket olustigt men också väldigt svårt att bevisa varför vi tyvärr heller inget kommer att göra. Men som sagt mycket olustigt. Och så fruktansvärt tarvligt!

Så som känslan är i dag så kommer mannen min att behålla huset även om grannarna hört att det finns de som är intresserade av att köpa. Det kostar inte mycket per år att ha huset och moster har hittat någon som kan komma dit emellanåt och hålla lite koll och klippa gräset. När vi var där hade de varit där någon dag innan och klippt det så fint.

Nu hoppas jag att flygbolagen å det snaraste öppnar ett direktflyg mellan Belgrad och Málaga! Det vore suveränt och det är välbehövligt! För vi var inte ensamma om att flyga denna rutt med mellanlandning någonstans i Europa och det är verkligen ett projekt! Jag ska snart berätta om det med, hur det kan gå till att flyga mellan dessa två städer.