Kampen närmar sig

Mums!
Kronbladet från en granatäppelblomma

Var just ute i det sköna vädret, det är inte varmt i luften men solen skiner härligt och varmt. På trädgårdssidan av huset är det relativt lä, på entrésidan är det definitivt inte när det blåser från bergen.

Som jag stod där så tittar jag ned och ser en myra krypa runt på plattorna.

Suck. Nu har det börjats igen, alltså. Myrorna.

Vi har under hela vintern sagt att i vår så ska vi vara beredda, då ska myrorna inte ha en chans att få fäste här på vår tomt. Visst inser jag själv vilket sisyfosarbete det är - det är vi som inte kommer ha en chans. Men kanske kan vi åtminstone jämna ut oddsen lite för förra myråret var inte roligt.

När temperaturen började sjunka under hösten så emigrerade myrorna. De gick i långa led från vår gräsmatta, över/genom mitt nyanlagda grönsaksland och upp mot grannens tomt. I alla fall tror jag att ledet gick åt det hållet, det är lite svårt att se för de springer liksom fram och tillbaka. Tanken är nu att inte få dem att komma tillbaka, de får gärna stanna där hos grannen.

Så vad mitt myrtramp i dag innebär är väl att det var avstampet: myrkriget har börjat! Nu måste jag åka till affären och fylla på förråden med sprayer, pulver, klister, dosor... Ska kolla närmare på det där tipset jag fick i en av kommentarerna också, det finns många "hemma-fix" att undersöka närmare.

Som tur är så är inte myror äckliga, de är bara jobbiga och de förstör. Men de är även fascinerande! Vi har i trädgården en typ av myra som är väldigt långbent och gracil, har aldrig sett den i Sverige. De gillar tydligen blombladen från rosor och granatäpplen för de höll i höstas på att dra in dem till sitt bo. Se bara:

Jag trodde att myror hjälptes åt?! På den lilla filmen är det två stackare som sliter och drar i rosenbladet medan de andra bara snurrar runt. Men det är väl som vanligt, en eller två som jobbar medan de andra bara låtsas. :)