Kattdomesticering

Här blev vi en ödla fattigare på tomten.

Jag har i hela mitt liv haft katt. Nästan, i alla fall. Åren som vuxen utan katt kan räknas på den ena handen, åren som kattlöst barn kan räknas på den andra.

Vi saknar katt enormt, det är bara att inse. Alla tre. Sonen tjatar ideligen om katt och det är inte lätt att stå emot. Men vi gör det. Som vuxen ska och måste man vara praktisk. Tror jag, i alla fall.

Men bara för att vi inte har en katt som kan kalla vårt hus hemma innebär det inte att vi är kattlösa. Det finns nämligen ett gäng vildkatter här. Och de verkar trivas rätt bra, tydligt är att det finns tillräckligt med mat i alla fall.

Vi har den svarta hankatten, Hamstern, med sina gigantiska kindpåsar. Det är sant! Ser hellustigt ut. Sedan har vi en röd katt som försöker överta reviret men det är inte populärt. Vi har den söta fläckiga kattfröken, hon är så fin med sina stora röda och svarta fläckar på den vita pälsen. Lite som en ko. :)

Den här har vi inte träffat på hemma hos oss,
han brukar hålla till kring parken.

Han är så vacker,
den förkortade svansen till trots!

Men favoriten är nog trots att en liten kattkille, vi tror han är Kattfrökens bror. Han är rödvitrandig med brun kajal kring ögonen. Han har inte riktigt bestämt sig för vad han ska tycka om oss...

De andra katterna springer i motsatt riktning så fort de märker av oss, den här lille killen är nyfiken! Han ser ut att vilja men inte riktigt våga. Jag kan sitta på insidan av de stora fönstren med fingrarna tryckta mot rutan medan han sätter nosen mot glaset för att undersöka. Idag satte han sig ned och tvättade tassen medan jag stod fem meter ifrån och tittade.

Jag har döpt honom till Alin. Det finns nämligen en katthona som är väldigt lik honom (mamma, syster?) och henne döpte vi till Alina. Hon såg ut som en alien med sitt trekantiga huvud och stora ögon i mörkret, vi såg henne ofta i somras då hon låg i rabatten utanför sonens fönster. Nu var det länge sedan jag såg henne.

Jag tror det är Alin som emellanåt sover på dörrmattan utanför vårt sovrum, vi såg att han låg där i somras och höstas när vi bara hade ett myggnät för dörröppningen. Så här års är ju dörrarna till huset alltid stängda, frågan är vad som kommer hända om ett tag när det blir varmt...?

Tänk om man vaknar en morgon och det åter ligger en katt ihoprullad vid fötterna. Herregu så rädd jag skulle bli!