tisdag 8 mars 2016

En tur till posten

Jag hade å mannen mins företags vägnar ett helt gäng med paket jag skulle sända iväg idag med Correos, den spanska posten. Och de bara måste iväg idag!

Jag har sedan tidigare skapat ett konto så jag kunde lätt logga in, välja leveranstyp, skriva in alla adresserna, betala med PayPal och därefter skriva ut etiketterna med all information. Ganska enkelt trots att allt är på spanska.

Just då tyckte dock skrivaren och min dator att det var lämpligt att avbryta sin kontakt med varandra. Brevid mig stod mannen och stampade och ville komma iväg, stressad för annat som måste klaras av (vilket är en annan historia för en annan dag). Till slut fick vi ut etiketterna som jag klistrade på respektive kartong. Fint. ¡Bueno!

Sedan var det det där med att ha ett papper som ska skrivas ut i två ex som stämplas av postkontoret vid överlämning, certificado de identificación. Det stod på absolut sista bilden att "nu är du klar, sätt på etiketten och ta med certificado de identificación i två ex till postkontoret". Det där papperet, ja! Men var skulle det skrivas ut någonstans ifrån? Var hittade jag det? Måste ha missat det... Jag letade och letade under alla flikar på online-tjänsten (lite förvirrad blir man ju av all spanskan) men nä. Så jag printade ut en skärmutskrift med precis samma information, det borde ju fungera. Tyckte jag.

- NO! var svaret vi fick av tjänstemannen bakom disken. Han måste ha just det exakta papperet, han kan absolut inte ta emot kartongerna (som är betalda och allt) utan detta papperet. Han kunde inte berätta hur vi skulle få ut det åtråvärda papperet, det fick vi ringa kundtjänsten om.

Så sura, arga och förbannade åkte vi hem, jag ringde till Correos 902-nummer (9 minuter för 5,46 €, tack så mycket), fick till slut prata med en man på engelska (var inte upplagd för att ens försöka mig på spanska) och fick till svar att vi inte alls behövde papperet.
- Gå till ett annat postkontor, var svaret vi fick.
Det är då man känner ett nytt grått hår på huvudet göra entré.

Men han visade mig i alla fall i rätt riktning där på online-tjänsten så nu har jag papperet. Men inte kunde jag med det i handen åka tillbaka, Correos stänger kl 14.30. Så det blir en sur tur imorgon igen.

Men som Fru Higuerón sa när jag beklagade mig vid skolan, det kunde precis lika gärna hända i Sverige men allt blir så mycket krångligare för att man inte förstår språket. Och visst har hon rätt i det... Egentligen.

Så vad lär man sig av detta? Antagligen ingenting. Alla vet ju redan att man ska inte göra fel, det blir bara bökigt, jobbigt, surt och dyrt då.

Nu har jag fått skriva av mig lite, i alla fall...

7 kommentarer:

  1. Ibland blir man så trött... Men som sagt, det kan hända i Sverige också, fast då är det lättare att förstå.
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt så är det lättare att gnälla! :)

      Radera
    2. Hej Emma kan du inte spela in gnäll på telefonen och din man filmar dig för olika tillfällen på Spanska ???? erkki

      Radera
    3. Haha, det skulle se ut det! Att i förväg spela in olika scenarion för att sedan vid tillfälle välja det mest lämpliga.
      - Un momento, por favor!

      Bra idé!

      Radera
  2. Nu har jag ju följt AMA i Torrevieija ett tag och har förstått att den spanska Posten är liiiiite (underdrift) speciell. Har man inte rätt papper, kölapp, identifikation med mera så malar de spanska kvarnarna extremt långsamt eller så står de stilla helt och hållet.

    Tycker riktigt synd om dig och din man och känner igen frustationen när nå't "så enkelt" inte funkar.

    Men stor eloge att du fick tag i en engelskpråkig person på kundtjänst i alla fall. Ja, jag vet en väldigt klen tröst...

    PS. Vi blev rånade i Benidorm för drygt ett år sedan. Kan säga att jag känner igen mycket i din berättelse - typ Catch 22 eller nå't sådant... DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bli rånad, fy så hemskt det måste vara!

      Ska man tänka positivt - och det ska man ju! - så är det att jag får ju i alla fall en massa att skriva om. Fast mannen min tycker att jag är lite väl gnällig i bloggen emellanåt. :)

      Radera
  3. sv: Jag vet inte vad dom höll på med där bakom min rygg. Jag har inte ögon i nacken. Tyvärr, för det vore himla bra att ha ibland. Eller alltid :-D

    SvaraRadera