Soffan - akt 3

Nu har vi haft soffan i nästan 9 månader, dynorna har inte blivit mjukare förutom då en grop som började märkas av i divandelen. Det är den del som används mest så ur den aspekten är det ju inte så konstigt. Men redan? Soffan i Sverige hade vi i säkert tio år innan den började bli trött på ett ställe.

Dessutom började de två soffdelarna att hoppa isär ifrån varandra. Vi krokade på dem igen, sa till sonen att sätta sig försiktigt, men lik förbannat så hoppade de isär igen. Hur 17 gör sonen när han sätter sig egentligen? Kastar sig? Sitter han och studsar?

Nä. Inte vad vi kunde se. Han skötte sig.

Till slut tröttnade jag på att haka på soffan om och om igen och tänkte kolla lite närmare, vad är felet? Jag drog undan soffbordet (som inte längre står på två backar utan på två blomkrukor, blev rätt snyggt) och ser då att divandelen helt enkelt har säckat ihop och ligger lutad mot golvet. Jag ropade på mannen min och vi vände på divandelen och ser då att träkonstruktionen i masonit har spruckit, smulats sönder. De har satt en stödfot mitt under divandelen men inte där påfrestningen egentligen är som störst. Smart...

Den där foten mittpå sitter inte så bra där.
Eller ännu hellre så ska det vara en till.

För att det inte skulle bli ännu värre tog jag några vinkorkar och skar till i lämplig stödfotshöjd, tejpade ihop dem och tryckte dit dem som en temporär fot. Som att sätta plåster på ett benbrott, jag vet, men bättre än inget i väntan på professionell åtgärd.

Och så klart så har ju dragkedjan börjat spricka upp igen...

Så sedan var vi inne på Estares Mobilario igen och Cynthia, säljaren, sa att de kommer om två veckor och tittar på divandelen, de tar den med sig till fabriken och så är den borta i två-tre veckor.

Suck.

- Är det inte påsk nästa vecka? Då lär de ju inte heller komma, påpekade mannen min efter några dagar. Och kommer de och hämtar så blir det som i somras, inget lär väl hända under påsken.

Suck igen.

Och nej, inget hände under påsken. Men idag ringde de och lite senare kom en kille och hämtade divandelen. Han ska även jämföra färg på skumgummit med den soffa som står i butiken, vi tycker ju sitsarna är mycket hårdare, känns helt annorlunda. Och så påpekade jag att det behövs en stödfot till. Allt på spanska!

Undrar när vi får tillbaka divandelen? Tillsvidare har vi ställt bäddsoffan där, annars får vi inte plats vid TV:n, alla tre.

Butiken är bra, de är trevliga. Ingen skugga på dem, tycker jag nog. Det är soffan och tillverkaren som börjar kännas som en förmörkelse.

Den här soffan, det känns lite som att "där får ni för att ni vågade vägra IKEA...".